Somliga tycker att jag skriver alldeles för lite här på Bloggen numera. Ja det är sant att så är, det tycker jag också. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, eller bör skriva. För visst finns det tankar som far runt inne i huvudet, tankar som jag vänder både ut och in på. Men de passar inte att pränta ner här. Jag måste vara försiktig med vad jag skriver då jag har valt att ha en offentlig blogg. Här finns vänner och släkt som läser och som kan missförstå mina ord. Det skulle vara väldigt olyckligt. Det finns många frågor som jag skulle vilja ha svar på men jag vågar inte ställa dem. Det är det som upptar mitt inre just nu
Visst skulle det kännas skönt att bara ge efter för sina känslor, låta allt bubbla ut. Men det skulle vara så som i barnvisan "Kiss i sänga och ha det bra.... först blir det varm sedan kallt...
Så det är inget allternativ. Jag har tänkt mycket på att skaffa mig en till blogg som är dold, där jag kan släppa lös mina funderingar kring livet. Men kan man verkligen lita på att den förblir dold. Ja det ser man nu kom det en fundering till. *L*
Possitiviteten befinner sig just nu bakom ett moln. Det possitiva är väl i så fall att molnen skingras tillslut.

Vilket håll ska man gå? Vilket är det rätta hållet? Vilken är den rätta vägen? Hur långt ska man behöva gå innan man får reda på om det är på rätt väg man är? Eller kommer man även om man är på fel väg fortsätta gå tills det är försent? Slänger jag bara bort min tid? Man ska antagligen bara fortsätta att gå och aldrig vända sig om. Men allt för ofta så vill man vända sig om och blicka tillbaka ändå.

När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk,
läka sår och gå på vatten.
Färdas obegränsat genom tid och rum.
Jag hade makt att förvandla världen till vad jag än ville, 
eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla,
men det var innan någon lärde mig att jag inte kunde...